Svensk ordbok 2009, webbversion

ym`pa verb ~de ~t ymp·ar●ibl. med partikel, särsk.in foga samman en växt­del (ymp) med en annan (grund­stam) av samma el. när­besläktad art el. sort; särsk. vid förökning el. förädling av frukt­träd och rosen­buskar bot.JFRcohyponymokulera ympställeympvaxympa unga sticklingar på gamla trädympa in nya grenar i stammarna○äv. med konstruktionsväxlingympa det gamla äppel­trädet○äv.vaccinera barnen ympades mot smitt­koppor○äv. bildligtympa in demokratiska värderingar hos barnenympa (in) ngt (i/hos/på ngn/ngt), ympa ngnsedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. impa, ympa; urspr. av medeltidslat. imputa´re ’göra en in­skärning’; besl. med amputera Subst.:vbid1-398138ympande, vbid2-398138ympning