Svensk ordbok 2009, webbversion

äck`la verb ~de ~t äckl·ar●få att känna äckel komm.JFRcohyponym2kvälja fläsk med bruna bönor äcklade hennedet äcklar honom med all slags fet mathon äcklades av hans attityd mot kvinnor○äv. försvagatfå att känna av­und ngt vard.hon äcklade honom med alla intressanta konstnärer och författare hon hade träffatäckla ngnsedan 1764Subst.:vbid1-401382äcklande; äckel