Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verfalla verb överföll överfallit överfallen överfallna, pres. överfaller över|­fall·er●rikta våldsam fientlig handling mot ngn, ofta i brottsligt syfte komm.mil.JFRcohyponymanfalla 1cohyponymangripa 1cohyponymöverrumpla han blev överfallen av fem skinn­skallar på en bak­gatatigern överföll sitt byte○spec. i militära samman­hanghären överföll och plundrade byn○äv. i fråga om annan attackjournalisterna överföll honom med frågor○äv. bildligt om häftig känsla e.d.hon överfölls av sinnes­rörelseöverfalla ngn/ngt (med ngt)sedan 1526brev från biskop Hans Brask till Gustav Vasa (Linköpings biblioteks handlingar)Subst.:vbid1-404385överfallande; överfall