Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verrumpla verb ~de ~t över|­rumpl·ar●plötsligt och o­väntat träffa på (ngn) så att veder­börandes handlings­förmåga (till­fälligt) förloras på ngt sätt; med negativa följder komm.JFRcohyponymöverraskacohyponymöverfallacohyponymertappa planen var att kring­gå och överrumpla fiendeninbrotts­tjuven överrumplades i hallenden plötsliga vind­stöten överrumplade dem○äv. i fråga om själslig reaktionöver­raska på negativt sätt han blev helt överrumplad av hennes häftiga reaktionöverrumpla ngnsedan 1612efter ty. überrumpeln med samma betydelse; besl. med rumla Subst.:vbid1-405275överrumplande, vbid2-405275överrumpling