Svensk ordbok 2009, webbversion

badd`are substantiv ~n äv. vard. baddarn, plur. ~, best. plur. baddarna badd·ar·en●(i ngt av­seende) fram­stående person vard.yrk.SYN.synonymhejare 1synonymöverdängare JFRcohyponymbjässecohyponymhuggare 1 han är en riktig baddare på att räknaen baddare (på ngt/att+V), en baddare (i ngt)det var baddarn!det var som tusan!ett milt kraftuttr.​ Jag fick alla rätt på matte­provet! – Det var baddarn! sedan 1805eg. ’en som kan ge duktigt med stryk’; till badda i bet. ’slå, prygla’