Svensk ordbok 2009, webbversion

hej`are substantiv ~n äv. vard. hejarn, plur. ~, best. plur. hejarna hej·ar·en1person med stor skicklighet i visst av­seende (som fram­går av samman­hanget) vard.psykol.yrk.SYN.synonymbaddaresynonymöverdängare hon är en hejare på att räknaen hejare (i/på ngt/att+V)sedan 1893till hejare 2 2ett redskap som består av en fallvikt som lyfts till viss höjd och sedan får falla fritt på arbets­stycke verkt.JFRcohyponymhammare 1 hejarsmidesedan 1752av ty. Heier med samma betydelse; till nederl. heien ’påla’; ev. till hej