substantiv ~en ~er
bank·rutt·en●inställelse av alla betalningar
vilket innebär slutet på berörd affärsverksamhet för staten, företaget el. privatpersonen i fråga
ekon.JFRcohyponymkonkurscohyponymcession
statsfinansiell bankrutt○äv. bildligtsammanbrott
det gamla politiska systemet hade gjort bankruttsedan 1722av fra. banqueroute med samma betydelse; av ita. banca rotta ’sönderbruten bänk’, urspr. om det sönderbrutna växelbordet, tecken på inställd betalning; jfr pank
2bankrutt´
adjektiv,
neutr. ~
bank·rutt●nästan enbart predikativt
som har ställt in alla betalningar
om stat, företag el. privatperson
admin.ekon.JFRcohyponyminsolventcohyponympank
vara/bli bankrutt○äv. bildligtsom helt brutit samman
Jeltsin förklarade kommunismen bankruttsedan 1669se 1bankrutt