verb blåste blåst, pres. blåser
blås·er1vanligen i opers. konstruktion
naturligt strömma fram luft (parallellt med jordytan)
på grund av lufttrycksskillnader
meteorol.JFRcohyponymfläkta 1cohyponymstorma 1
det regnade och blåstedet blåste full storm○ibl. med tonvikt på förändring, särsk. ökningvanligen med partikel, särsk.på, upp
det blåste upp till stormdet blåser på○ofta äv.vanligen med partikel, t.ex.bort, igen, ner, omkull
följa med eller drivas av strömmande luft
papperen blåste bortträdet har blåst nerfönstret blåste igenflaggstången blåste omkull○äv. bildligtråda uppståndelse
det har alltid blåst kring den berömde advokaten○äv.med partikelnöver
sluta råda uppståndelse
skandalen valsar runt i tidningarna just nu, men det blåser snart överdet blåser (ngt), det blåser (upp) (till ngt), det blåser (på), blåsa (bort/igen/ner/omkull)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. blasa, bläsa; gemens. germ. ord, besl. med lat. fla´re ’blåsa’
2ofta med partikel, särsk.bort
verka genom att rikta luftström
mot ngt; med naturliga el. konstgjorda medel
med.tekn.zool.blåsa bort dammetblås på soppan så att den kallnar!hon blåste håret torrt med fläktenpappa får blåsa på såret!○spec.ibl. med partikelnut
åstadkomma eller bearbeta (ngt) med luftström
bessemerblåsningblåsa eld i spisenblåsa glasblåsa tackjärnblåsa ut ljuset○spec. äv.med partikelnupp
utvidga genom att tillföra luft
blåsa upp ballongenpaddan blåste upp sig○äv. bildligtmed partikelnupp
få (ngt) att verka större och viktigare än det är
en bagatell som blåstes upp av kvällspressenblåsa (på ngt), blåsa (bort/ut) ngt, blåsa (upp ngt)bli blåst på konfektensekonfekt
bli blåst på ngtbli lurad på ngtvard.
vid en svarttaxiresa blev hon blåst på alla sina kontanter
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3frambringa ljud eller toner med hjälp av frampressad luftström genom
(blås)instrument, visselpipa etc.
musikblåsorkesterblåsa trumpet○äv. med avs. på resultatetblåsa en konsert○äv. ngt utvidgatdomaren blåste straffsparkblåsa (ngt) (på/i ngt)blåsa faran överse1fara
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-121720blåsande,
blåsning (till 2 + 3),
blåst (till 1)
Movitz blåste en konsert på Tre Byttor en afton, se’n balen var sluten.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51
2blå`sa
substantiv ~n blåsor
blås·an1rundad bildning (på hud) som innehåller vätska
och som orsakats av retning el. infektion
med.blåsbildningbrännblåsamånga fick blåsor under fötterna av långmarschen○äv. om hålighet orsakad av luft, gas e.d.en blåsa i fönsterglasetsedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. blasa; av lågty. blase med samma betydelse; besl. med 1blåsa
2(rundad) anatomisk bildning för vätska eller gas inuti organism
med.gallblåsa○som självständigt ord särsk. om urinblåsantömma blåsansedan 15383rundad anordning av lätt material
luftig el. svävande
ngt vard.kläd.sjö.JFRcohyponym2blåsa 1
spinnakern kallas ofta för blåsan av kappseglare○särsk. om klänningfestblåsa○äv. bildligt om person (i sammansättn.)högfärdsblåsasedan 1892 i bet. ’festklänning’