Svensk ordbok 2009, webbversion

bryn`ja substantiv ~n brynjor brynj·an●vapendräkt av metall­stycken (eller av samman­flätade metallringar), fästa på läder histor.mil.JFRcohyponymrustning 2cohyponymharnesk brynjeringringbrynja○äv. om nätliknande under­tröja med stora maskorvanligen i sammansättn. nätbrynjasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. brynia; ev. av keltiskt urspr.