Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n brynjor
brynj·an●vapendräkt av metallstycken (eller av sammanflätade metallringar), fästa på läder
histor.mil.JFRcohyponymrustning 2cohyponymharnesk
brynjeringringbrynja○äv. om nätliknande undertröja med stora maskorvanligen i sammansättn.
nätbrynjasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. brynia; ev. av keltiskt urspr.