Svensk ordbok 2009, webbversion

rus`tning substantiv ~en ~ar rust·ning·en1vanligen i sammansättn. an­skaffning av vapen och manskap som för­beredelse till krig mil.rustningsindustrirustningsvansinnekapprustningrustningarna på­gick för fullt i båda makt­blockenrustning (av ngt)sedan 1652till rusta 2tung, skyddande dräkt av metall­plattor, som täcker hela kroppen för krigare e.d., under medel­tiden mil.JFRcohyponymbrynjacohyponymharneskcohyponym2visir 1 riddarrustningen riddare i full rustningen stor sten­belagd hall med gamla rustningar längs väggarna○äv. om liknande naturlig bildningbraxens fjälliga rustning○äv. bildligtden kristnes andliga rustningsedan 1527