Svensk ordbok 2009, webbversion

ha´rnesk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en harnesk·et●(del av) rustning åld.mil.psykol.JFRcohyponymbrynjacohyponymrustning 2 bröstharnesk○äv. bildligt i ut­tryck för helt av­visande in­ställninghon är i harnesk mot alla nyheter(i) harnesk (mot ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. harnisk, harnesk; av lågty. harnesch med samma betydelse; av fornfra. harnas ’rustning; ut­rustning’; ev. av keltiskt eller nord. urspr.