Svensk ordbok 2009, webbversion
[-äŋ´]
substantiv ~en ~er
grat·äng·en●maträtt som gräddats i speciell sås e.d. i ugn
så att en gratinerad yta bildats
kokk.gratängfatgratängsåsostgratängpotatisgratängsillgratängett par gratänger fick bilda stommen i middagensedan 1825av fra. gratin med samma betydelse, eg. ’(brända) skovor i kokkärl’, till gratter ’skrapa’; besl. med kratsa, kratta