Svensk ordbok 2009, webbversion

hälft substantiv ~en ~er hälft·en●en­dera delen av ngt som är (eller tänks vara) delat i två lika delar utstr.SYN.synonymhalva 1 de fick var sin hälft av apelsinenen melon skuren i två hälfter○i best. f. sing. ofta om halva an­talet el. halva mängden (av viss helhet)hälften av 10 är 5NN fick bara hälften så mycket som ONhälften av staden är ny­byggdljuset är ned­brunnet till hälften○äv. i fråga om abstrakta förhållanden, ofta med mer ungefärlig inne­börd(en) del hon var till hälften arg och till hälften smickradhuset låg till hälften gömt inne bland trädenhan skrev under till hälften mot sin viljahälften (av ngt), (till) hälftenhälften vore nog det skulle räcka med mycket mindre​ de har haft så mycket problem med mögel i bad­rummet att hälften vore nog ngns bättre hälftngns hustru eller man​ du är hjärtligt väl­kommen, och din bättre hälft ock­så! ngns sämre hälftngns äkta makeskämts.​ hennes sämre hälft var mycket o­praktisk och fick inte hjälpa till med tapetseringen äkta hälftan­dra part i äktenskapi förh. till den aktuella parten​ nästa år har hon och hennes äkta hälft varit gifta i 50 år sedan 1401öppet brev utfärdat av riddaren Knut Bosson om panträtt i östgötska Ydre härad (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hälft; av lågty. helft(e); bildn. till halv