substantiv ~en ~er
kump·an·en●kamrat
som man samarbetar med, ofta i skumt el. dunkelt syfte
ofta nedsätt.komm.yrk.JFRcohyponymgelike
hans trogne kumpanhan mördades av sina gamla kumpanerngns kumpan, kumpan till ngn, ngra är kumpanersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kompan, kumpan; av lågty. kumpan; av fornfra. compain ’matlagskamrat’; jfr 1kompani, kompanjon