Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`stickare substantiv ~n äv. vard. uppstickarn, plur. ~, best. plur. uppstickarna upp|­stick·ar·en●person som (trotsigt) ut­manar ngn särsk. ngn etablerad, (till synes) starkare mot­ståndare, i spel, tävlingssport, politik e.d. vard.NollJFRcohyponymutmanarecohyponymmedtävlarecohyponymkonkurrent en uppstickare i bank­världen○äv. om (ny­tillkommet) konkurrerande lag, parti, före­tag etc.uppstickaren från den lilla för­orten toppar serienflyg­bolaget chockades av uppstickarna på de lönsamma linjernasedan 1957till 2sticka (upp)