verb ljöd ljudit, pres. ljuder
ljud·er●ge ifrån sig (kraftigt) ljud
komm.JFRcohyponymlåta 1
genljudade hörde basunerna ljudahennes ord ljöd ännu i hans öronljudasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. liudha
Subst.:ljudande;
ljud
2lju`da
verb ~de ~t
ljud·ar●uttala (ord eller bokstäver) mycket tydligt
vid läsövning e.d.
pedag.språkvet.barnen fick ljuda bokstäverna en efter enljuda ngtsedan 1833Subst.:ljudande,
vbid2-230547ljudning