Svensk ordbok 2009, webbversion

mo´dus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mod·us·et1en språklig kategori som ut­trycker talarens förhållnings­sätt till det ut­sagda t.ex. hans/hennes upp­fattning om dess önsk­värdhet el. trolighet språkvet.JFRhyponym1indikativhyponymkonjunktivhyponym2optativ i satsen ”om han än­då vore här” står verbet i modus konjunktivsedan 1753av lat. mod´us ’mått; mån; sätt; form’; jfr modal, modell, moderera, modern, modest, modifiera, modul, modulera 2sätt som en före­teelse fram­träder på i mots. till före­teelsens substans fil.fil.JFRcohyponymegenskap 1cohyponymtillstånd 2 sedan 1786