Svensk ordbok 2009, webbversion

1optativ [åp´-äv.åp`-] adjektiv ~t opt·at·iv●som ut­trycker talarens önskan el. ngt o­verkligt språkvet.; mest histor. i svenskanspråkvet.stelnade optativa former som ”leve” (i ”leve kungen”)sedan 1815bildat till lat. opta´re, se optera
2optativ [åp`-äv.åp´-] substantiv ~en ~er opt·at·iv·en●en språklig kategori som ut­trycker talarens önskan el. ngt o­verkligt språkvet.; mest histor. i svenskanspråkvet.JFRhyperonymmodus 1cohyponymkonjunktivcohyponym1indikativ i ut­trycket ”leve kungen” står verbet i optativsedan 1777