Svensk ordbok 2009, webbversion

mono [mån´oel.må´no] substantiv, ingen böjning, n-genus ●ljud­inspelning för åter­givning i en kanal dvs. utan stereo­effekt radiotekn.○äv. om mot­svarande ljud­återgivningJFRcohyponymstereo sedan 1950-talettill grek. mon´os ’ensam’; jfr monark, monism, munk