substantiv ~n mältor
mält·an●säd som undergår mältning
jordbr.sedan ca 1635se 2mälta
2mäl`ta
verb ~de ~t
mält·ar●bereda (säd) till malt
genom att låta den gro under särsk. behandling
jordbr.mälta havremälta (ngt)sedan 1466Vadstena klosters Jordebokfornsv. mälta; bildn. till malt
Subst.:vbid1-251923mältande,
vbid2-251923mältning