Svensk ordbok 2009, webbversion

1när adverb 1vid vilken tid­punkt in­ledande direkt el. indirekt fråga Nollnär kommer du?jag vet inte när han kommerhon undrar när han kommersedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. nar, när, sv. dial. når; ut­vecklat ur huru när, allt­så eg. ’hur nära’; samma ord som 1när 2 2i vissa ut­tryck nära rum.○äv. i prepositionell an­vändningbibl., åld.Herre, bliv när oss○spec. i ett ut­tryck för beröringhan råkade komma när vasen så att den vältegöra ngn ngt för närskada ngn​ hon är fridsam av sig och skulle aldrig göra någon något för när hart närsehart inte på långt närselångt 1 på ett hår närsehår sedan 1000-taletrunsten, Nysätra, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform ner, fornsv. när, urspr. komparativ av ett adj. mot­svarande ty. nahe ’nära’; jfr nabo, nalkas, nejd, 1nå
2när subjunktion ●vid den tid(punkt) vid vilken viss händelse e.d. in­träffade el. kommer att in­träffa NollSYN.synonym2då 1 han grät av lycka när han fick se skrivningsresultatetjag ropar när maten är klar○äv.i den situation i vilken det riktiga sättet när det gäller att snabbt laga en punktering○ibl. med funktion av en sorts orsaksmarkörnär du inte vill går inte jag hellernär som helstvid vilken tid(punkt) som helst​ ett nytt vulkan­utbrott är att vänta när som helst sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenut­vecklat ur 1när 1
3när substantiv, ingen böjning Nollfrån när och fjärranfrån både när­belägna och av­lägsna platserofta för att betona stor mängd​ häll­ristningarna i Tanum lockar besökare från när och fjärran sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. när; jfr 1nära 1