Svensk ordbok 2009, webbversion

monster äv. monstrummonstrum [mån´-] substantiv monstret, plur. monster, best. plur. monstren monstr·et●miss­bildad och skrämmande varelse med.JFRcohyponymvidundercohyponymodjur urtidsmonsterFrankensteins monster○ibl. äv. om elak människahan var ett monster av ondska och lastbarhet○äv. om mycket stor el. besvärlig före­teelseett monster till lång­tradareut­redningen var ett monster av o­genomtränglighetsedan 1648av lat. mon´strum ’jär­tecken; under; vid­under’; besl. med 1mana