substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pre·rog·at·iv·et●särskild förmån eller företrädesrätt
mest histor.samh.adelns prerogativsedan 1635av lat. prærogati´va ’rätt att rösta först’; till pre- och lat. roga´re ’fråga’; jfr arrogant, interrogativ
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pre·rog·at·iv·et●särskild förmån eller företrädesrätt
mest histor.samh.adelns prerogativsedan 1635av lat. prærogati´va ’rätt att rösta först’; till pre- och lat. roga´re ’fråga’; jfr arrogant, interrogativ