Svensk ordbok 2009, webbversion

stör substantiv ~en ~ar stör·en1stång av trä JFRcohyponymstake 1 gärdsgårdsstörhumlestören fall­grop med spetsade störarinom stadens hank och störsehank 1 sedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. stör ’stör; stav’; besl. med restaurera och styre 2typ av (stor) strål­fenig fisk som har broskartat skelett och ut­draget nos­parti och var­av vissa arter ger rysk kaviar zool.störromsedan 1538trol. av ty. Stör med samma betydelse; jfr fornsv. styrja med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.