Svensk ordbok 2009, webbversion

stu`va verb ~de ~t stuv·ar1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in stoppa in och omsorgs­fullt fördela större mängd av ngt i förvarings­utrymme; särsk. med avs. på mindre kollin hush.sjö.JFRcohyponympacka 1 stuva in grejorna i bilendet gäller att stuva ordentligt för att få in allt i båten○spec.lasta och packa (gods) i far­tyg ○äv. med avs. på person e.d.med partikelnin stuva in barnen i bak­sätet○äv. med konstruktionsväxlingstuva kofferten propp­full○äv. försvagatstoppa in el. ned han stuvade snabbt ner boken i väskan○äv. bildligt, särsk. om att byta ut med­lemmar i ett lag e.d. (el. låta dem byta funktioner)med partikelnom han fick stuva om en hel del i laget på grund av skadornastuva (in) ngn/ngt (ngnstans), stuva om (i ngt), stuva om (bland ngra)sedan 1581av lågty. stuwen ’dämma upp; packa’ 2ofta perf. part. koka (mat­vara) till­sammans med en tjock sås av smör, mjöl och vätska kokk.stuvad spenatstuvad lakestuvade makaronerstuva ngtsedan 1664trol. av lågty. stoben, stowen med samma betydelse och besl. med stuga Subst.:vbid1-346662stuvande, stuvning