Svensk ordbok 2009, webbversion

till`flykt substantiv ~en ~er till|­flykt·en1i vissa ut­tryck (an­komst efter) flykt undan fara eller bekymmer till viss skyddad plats e.d. NollJFRcohyponymasyl de tog sin tillflykt till skydds­rummenefter hustruns död tog han sin tillflykt till vännerna○äv. bildligt om (tröstande) ut­väg e.d.han tog sin tillflykt till spritentillflykt (till ngn/ngt)sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. tilflykt; efter lågty. tovlucht med samma betydelse; jfr 1flykt 2skyddad plats som man söker upp för att und­gå ngn fara Nollambassaden blev upprors­männens tillflyktgrottan var en idealisk tillflykt○äv. försvagatkrogen var deras tillflykt när det var för trist hemma○äv. bildligt, särsk. om ngt som får en att glömma svårigheter o.d.tron var hennes säkra tillflyktsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenien