substantiv ~n ugglor
uggl·an●typ av nattrovfågel med stort, runt huvud, yvig, vanligen brunspräcklig fjäderdräkt och hoande läte
under parningstiden på våren; i myt och folktro ofta förknippad med sorg, död och olycka men äv. med vishet och lärdom
zool.JFRcohyponymuv
uggleskrikkattugglaslagugglasparvugglaugglans ljudlösa flykti den gamla frötallen satt en tyst, orörlig ugglaugglan var vishetsgudinnan Pallas Athenas fågel○äv. bildligt om person med liknande (föregivna) egenskapervanligen i sammansättn.
nattugglaana ugglor i mossenana ngt misstänkt i görningen
hon anade ugglor i mossen och lät en revisor granska stiftelsens räkenskaper
klok som en ugglaseklok 1
sedan 1361 (som tillnamn)fastebrev utfärdat av häradshövdingen Botolf i småländska Sevede härad (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ugla; av ljudhärmande urspr.
2ugg`la
verb ~de ~t
uggl·ar●sitta utan att företa sig ngt
särsk. nattetid
vard.Nollett håglöst par satt och ugglade i ett hörn på kaféetugglasedan 1892till 1uggla
Subst.:vbid1-374679ugglande