Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
för|häng·et●skynke som hänger framför öppning
heminr.JFRcohyponymdrapericohyponymgardincohyponymridåcohyponymförlåt
ett förhänge av hudar täckte ingången till tältetsedan 1440Borgmästareräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. forhänge, forehänge; av lågty. vorhenge med samma betydelse; jfr hänge