Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rhänge substantiv ~t ~n för|­häng·et●skynke som hänger fram­för öppning heminr.JFRcohyponymdrapericohyponymgardincohyponymridåcohyponymförlåt ett förhänge av hudar täckte in­gången till tältetsedan 1440Borgmästareräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. forhänge, forehänge; av lågty. vorhenge med samma betydelse; jfr hänge