Svensk ordbok 2009, webbversion

1mas`ka substantiv ~n maskor mask·an●trådslinga på stickat, virkat, knutet el. bundet arbete textil.finmaskigen avig maskaen rät maskatappa en maskadet gick en maska på nylon­strumpansedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. maska; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’knut’
2mas`ka verb ~de ~t mask·ar1vanligen med partikelnpå förse (met­krok, rev e.d.) med mask som bete jakt.maska på krokenmaska (på) ngtsedan 1915till 1mask 2försöka ta hem stick med kort som är lägre än mot­ståndarnas högsta kort i färgen i bridge och liknande spel spel.maska eller toppa – det var den eviga frågan○ofta med betoning på (lyckat) resultatmed partikelnut med ess-dam-knekt lyckades Syd maska ut Östs trumfkungmaska (ut ngt)sedan 1807kort­form till maskera; se 2mask 3ut­föra arbete mycket långsamt i långsam takt el. genom att hålla sig undan arb.○spec. i syfte att demonstrera mot ngtarbetarna protesterade mot tidsstudie­mannen genom att maska○spec. äv. vid över­läge i tids­begränsad tävlingfördröja spelet domaren upp­manade mål­vakten att inte maskamaska (med ngt)sedan 1910samma ord som 2maska 2 4göra maskor mindre brukl.handarb.sese1maska ○äv.vanligen med partikel, särsk.i­hop foga samman stickade eller virkade arbeten maska (ihop) ngtsedan 1795till 1maska 5förse med skydd t.ex. vid målning NollSYN.synonymmaskera 2 maska de svarta ytornamaska (ngt)sedan åtm. 1998se 2maska 2 Subst.:vbid1-240090maskande, maskning; 2mask (till 2)