verb ~de ~t
napp·ar●bita i krok eller bete
och därmed fångas; om fisk
jakt.komm.samh.nappställegäddan nappade○äv. med opers. konstruktionhär nappar det bra○äv. bildligtvanligen med prep.på
bli entusiastisk
över ngt
nappa på en idéhon nappade genast på förslagetnappa (på ngt)nappa på krokensekrok 1
sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. nappa ’klämma; nypa; nappa; plocka’; trol. en ljudsymbolisk bildn.; jfr nafsa, näppeligen
Subst.:vbid1-254145nappande,
vbid2-254145nappning;
1napp
2nappa
[nap´ael.nap`a]
substantiv ~n
napp·an●tunt, mjukt, blankt, färgat skinn
anv. till handskar och andra klädesplagg; vanligen av lamm
matrl.textil.nappahandskarfickor med passpoaler av nappasedan 1903till Napa, namn på stad i Kalifornien