substantiv ~n räfsor
räfs·an●redskap för hopsamling av löv, hö e.d. på marken
bestående av långa (fjädrande) pinnar fästa på ett långt skaft
trädg.verkt.hon samlade ihop höstlöven med en räfsa○ibl. äv.kratta
sedan 1614till 2räfsa
2räf`sa
verb ~de ~t
räfs·ar●samla (löv, hö e.d.) med hjälp av räfsa eller kratta
trädg.JFRcohyponym2kratta
räfsa löv○äv. med konstruktionsväxlingräfsa trädgårdsgångarna○ibl. med tonvikt på resultatetvanligen med partikelnihop
han räfsade ihop gräset till en högräfsa (ihop) ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. räfsa; trol. besl. med rafsa och rufsa
Subst.:vbid1-303062räfsande,
vbid2-303062räfsning