Svensk ordbok 2009, webbversion

tapp`a verb ~de ~t tapp·ar1ofta med partikel, särsk.av, ur låta (vätska) rinna ut från kärl e.d. hush.JFRcohyponym1hälla tappa ur vattnet ur karettappa av en vätskatappa blod från patienten○äv. med konstruktionsväxling (med avs. på kärlet e.d.)tömma tappa patienten på blodtappa ur bad­karettappa (av/ur) ngt (från/ur ngt), tappa ngn/ngt på ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tappa; av lågty. tappen med samma betydelse; till tapp 2med partikel, särsk.i, på, upp låta (vätska) rinna in i kärl e.d. hush.tappa upp vin på flaskortappa på bensintappa i vatten i bad­karettappa (i/på/upp) ngt (i/på ngt)sedan 1508brev från Jon Jönsson i Stockholm till riksföreståndaren Svante Nilsson (Pers)3ibl. med partikelnbort o­avsiktligt släppa och låta falla till marken el. golvet psykol.JFRcohyponym2släppa 1cohyponym2fälla 2 han tappade den dyrbara vasen i golvetett mynt som någon hade tappat på gatan○äv. med mindre konkret inne­börd av fallande, med betoning av förlustenmista, förlora tappa tändernahon har tappat plån­bokenhan började tappa håretde tappade bort var­andra i vimlet○äv. med avs. på abstrakta före­teelser, ofta viss förmåga, sinnes­författning e.d.tappa andantappa aptitentappa balansentappa humörettappa lustentappa räkningen○spec.med partikelnbort till­fälligt glömma jag tappade bort vad jag tänkte säga○äv.förlora tappa i värdetappa (bort) ngt (ngnstans)inte vara tappad bakom en vagnsevagn tappa ansiktetseansikte tappa hakanse1haka tappa huvudetsehuvud 1 tappa koncepternase1koncept tappa maskense2mask 1 tappa sugense1sug sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tappa, tapa; nord. ord av o­visst urspr. 4förlora spåret under drev om jakt­hund jakt.tappa ngtsedan 1798se tappa 3 5ofta med partikel, särsk.in foga i­hop med hjälp av tapp tekn.sese1tapp 2 tappa in skaftet i räfshuvudet○äv.göra tappar till fogning tappa in ngt (i ngt)sedan 1742till tapp Subst.:vbid1-357142tappande (till 1, 3 - 5), tappning (till 1 + 5); tappt (till 4)