Blogginlägget är skrivet av Hans Landqvist men det har diskuterats med andra medlemmar av forskargruppen som arbetar med Svenska Akademiens samtidsordböcker inom SBX. En kortare version av inlägget publiceras i GU Journalen.
Det är antagligen få människor i Sverige som inte har noterat åtminstone en del av de starka reaktioner som ”snippa-domen” har väckt. Målet gäller misstänkt våldtäkt mot barn, och i domen från Hovrätten för Västra Sverige hänvisar domstolen till Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien – SO (2021). Detta sker när hovrätten i sina skäl för domen resonerar om vad en tioårig flicka kan tänkas mena med ordet snippa. Så här står det om ordet och ordboken i domen:
”I avsaknad av besked om målsägandens [dvs. flickans] uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk, där det är ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan (se Svensk ordbok, 2021). ’Snippa’ ska därmed inte förstås som synonymt med ’vagina’ eller ’slida’, som i ordböcker beskrivs som ’kanal som förbinder de yttre könsorganen med livmodern’.”
I diskussionen om ”snippa-domen” har inte bara juridiska frågor uppmärksammats utan också vad en ordbok över allmänspråket kan erbjuda sina användare – och vilka begränsningar den har. Några tänkvärda kommentarer har getts av professor Emma Sköldberg, huvudredaktör för SO, den statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen – Isof och Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska.
”Snippa-domen” och ordboken
I det här blogginlägget diskuterar jag vad en ordbok som SO kan erbjuda språkbrukare och vad den inte kan erbjuda. Det gör jag med hjälp av tre uppslagsord i SO: brott, påföljd och straff. Till skillnad från det vardagliga ordet snippa är de tre orden, eller facktermerna, definierade av både jurister och ordboksredaktörer, det senare eftersom en del juridiska facktermer används även i allmänspråket. Först måste jag dock säga några ord om SO – och två andra svenska ordböcker – samt om definitioner i juridiska sammanhang, så kallade legaldefinitioner.
SO, SAOL och SAOB
Den andra upplagan av Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien – SO är ett resultat av arbetet inom projektet Svenska Akademiens samtidsordböcker, vilket bedrivs inom Språkbanken Text vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi. Forskargruppen inom projektet har i uppdrag av Svenska Akademien att upprätthålla och utveckla en lexikal databas (”orddatabas”) för att producera de båda samtidsordböckerna Svenska Akademiens ordlista – SAOL och Svensk ordbok utgiven av SvenskaAkademien – SO. Arbetet med den historiska Svenska Akademiens ordbok – SAOB bedrivs däremot vid Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund.
Namnen på verken, liksom förkortningarna, är mycket lika varandra, och därför är det inte ovanligt att de förväxlas. Men verken har olika fokus och ambitioner. SAOL ger i första hand upplysningar om hur orden i verket stavas och böjs, och ordlistan har en ambition att ge normer för stavning och böjning av ord. SO ska beskriva vad de ingående orden betyder och ge exempel på hur de används utan att meddela normer för hur ord bör användas. SAOL och SO har en inriktning på det nutida språket. SAOB ska i stället ge en så fullständig beskrivning som möjligt av hur ord har använts i svenskan sedan 1500-talet och framåt, både ord som används i dagens språk och sådana som inte längre gör det.
De tre verken SAOL, SO och SAOB finns på ordboksportalen svenska.se. Såväl SAOL som SO är också tillgängliga som gratisappar för både Android och iOS. SAOL och SAOB utges därtill i tryckt form, medan SO från och med den andra upplagan 2021 enbart utges i digitala format.
Juridikens begrepp, termer och definitioner
Juridiska begrepp, som omtalas med termer, definieras i lagar och andra texter med ”juridisk tyngd”. Sådana definitioner kallas för legaldefinitioner. Ett antal begrepp inom ett visst juridiskt område bildar, i bästa fall, ett logiskt och överskådligt begreppssystem. Det är experter inom området som har definierat begreppen och valt de termer som ska användas för dem.
Ibland kan definitioner i texter med ”juridisk tyngd” dock snarare skapa förvirring än klarhet. Terminologen Helena Palm har analyserat sådana definitioner i en läsvärd artikel i tidskriften Språkråd och ett av hennes exempel är hämtat från Lag (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. I lagens andra paragraf definieras olika beteckningar inom vägtrafikens område: axeltryck, bil, boggi osv. Under beteckningen cykel återfinns bland annat ett fordon som definieras så här:
”3. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, och är
a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person,
b. inrättat för att föras av den åkande, och
c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.”
Fordonet som beskrivs är en eldriven rullstol. En sådan är naturligtvis inte en cykel, inte i allmänspråket och inte heller i lagens mening. Helena Palm konstaterar att syftet med definitionen i stället är att meddela att ”allt som lagen föreskriver för cyklar också ska gälla för eldrivna rullstolar”, inte att definiera hur begreppet ’cykel’ kan avgränsas.
Brott, påföljd och straff i Brottsbalken
I Brottsbalken definieras begreppen ’brott’, ’påföljd’ och ’straff’ så här:
”1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458).”
”3 § Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Lag (1988:942).”
Det gäller alltså att läsa Brottsbalken, och andra ”juridiskt tunga texter”, för att få reda på vilka handlingar som inte är tillåtna i Sverige, eftersom de räknas som brott. Sådana handlingar kan leda till straff. En människa som gör sig skyldig till en sådan handling kan dömas till en påföljd (eller till flera påföljder): böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Påföljderna böter och fängelse kallas straff. På webbplatsen för Sveriges Domstolar nämns olika typer av de mer generella påföljderna, t.ex. dagsböter och företagsbot som typer av böter. Dessutom nämns påföljder som har tillkommit på senare år, exempelvis olikasärskilda påföljder för unga.
De olika begreppen i aktuella juridiska texter bildar alltså ett allt mera finindelat begreppssystem. Det mest generella begreppet kallas påföljd, och det är två huvudtyper av påföljd som kallas straff’. Det finns olika undertyper till huvudtyperna av påföljder, t.ex. olika sorters böter. Begreppsdefinitionerna och termerna ska användas av experter inom fackområdet för en så exakt och störningsfri kommunikation som möjligt. Frågan är nu hur brott, påföljd och straff förklaras i den allmänspråkliga ordboken SO.
Brott, påföljd och straff i SO
Enligt SO är ett brott en ”handling eller försummelse som är straffbelagd”. Ordboken meddelar också att brott särskilt handlar om handlingar som är riktade mot en person eller mot någon annans egendom.
Å ena sidan ger SO alltså en mera allmän definition än Brottsbalken genom att använda ordet ”straffbelagd” utan att precisera vilka handlingar eller försummelser som kan vara straffbelagda. Å andra sidan får SO-användare faktiskt lite mera precis information. Ett brott är inte bara något som människor gör, en ”handling”, utan ett brott kan också vara något som människor inte gör, fast de borde göra det, en ”försummelse”. Och brott har särskilt att göra med handlingar gentemot andra människor och andras egendom.
SO definierar påföljd som en ”rättslig följd av (brottsligt) handlande”, och vidare sägs att det är vanligt att ordet används ”om någon form av straff”. En typ av påföljd lyfts fram, nämligen straff. Det finns också en hänvisning till SO-artikeln om den juridiska betydelsen hos straff.
Brottsbalken skiljer mellan (övriga) påföljder och straff, men det är inte alltid så i andra juridiska sammanhang. Ett exempel finns på Kriminalvårdens webbsida med lättläst information till allmänheten. På sidan ”För dig som dömts till frivård” förklaras vad påföljderna skyddstillsyn, samhällstjänst, kontraktsvård och villkorlig frigivning innebär. Beskrivningen av skyddstillsyn inleds så här: ”Skyddstillsyn är ett straff där du inte sitter i fängelse utan bor hemma.” Här använder Kriminalvården alltså straff i linje med SO:s upplysning om att påföljd i allmänspråket ofta används ”om någon form av straff”.
När det gäller uppslagsordet straff ger SO definitionen ”påföljd för brott i form av frihetsberövande eller böterpå grundval av lagen”. Definitionen ligger alltså ganska nära Brottsbalkens: det är endast frihetsberövande/fängelse och böter som är straff. Och SO meddelar att en förutsättning för att en person ska kunna dömas till ett straff är att personen har begått en handling som enligt lagen är ett brott. Det finns också hänvisningar till uppslagsorden bestraffning, påföljd och skadestånd, vilka ju har kopplingar till straff.
Vilka frågor kan allmänspråkliga ordböcker (inte) ge svar på?
Brott, påföljd och straff är både facktermer i juridikens värld och ord i allmänspråkets. Ordböcker över allmänspråket kan erbjuda språkbrukare så goda och tillförlitliga uppgifter om ett visst ords stavning, uttal, böjning, betydelse/r, användning och historia som möjligt. Men ingen ordbok kan ge fullständiga uppgifter om varje ingående ord, men de ansvariga bakom ordböcker strävar efter att beskriva det typiska bruket av orden.
Inte heller kan en viss ordbok innehålla samtliga ord som används i ett visst samhälle, vid en viss tidpunkt och i alla tänkbara sammanhang. Men de ansvariga för ordboken i fråga strävar självfallet efter att göra ett så bra arbete som möjligt. I det pågående arbetet med samtidsordböcker som SO är därför korpusar och språkteknologiska verktyg ytterst viktiga hjälpmedel. Ett aktuellt exempel är datamängden Kubord i Språkbanken Texts samlingar och forskningsverktyget Korps Kubordläge för att systematiskt söka fram ord och uppgifter om ord att inkludera i uppdaterade versioner av SO.
Ytterligare en utmaning i arbetet med samtidsordböcker är att det hela tiden sker förändringar i samhället och språket liksom i människors användning av språket. Till skillnad från de årliga nyordlistorna, som Institutet för språk och folkminnen – Isof och Språktidningen presenterar, brukar det vara en viss fördröjning innan ord på de listorna eventuellt inkluderas i ordböcker. Vi får alltså se om t.ex. epadunk, permakris och smygflation från nyordlistan 2022 med tiden återfinns i SO och/eller SAOL. En beskrivning av arbetet med nyord i relation till SO och SAOL ges i det här blogginlägget.
Ordböcker över allmänspråket kan användas för att erbjuda språkbrukare en grund för att avgränsa betydelse/r hos ord. Sådana ordböcker kan däremot inte användas för att bedöma att ”betydelsen hos detta ord är den här men inte den här” – och detta gäller i alla situationer som ordet används i och i fråga om alla människor som använder ordet. Kommentarer till ”snippa-domen” visar att många människor förstår vad en ordbok som SO (inte) kan användas till. Jag avslutar därför med att konstatera att information i ordböcker över allmänspråket kan aldrig jämställas med definitioner av begrepp med tillhörande termer inom ett fackområde.
Detta faktum bör både ordboksanvändare utan kunskaper inom olika fackområden och experter inom sådana områden vara medvetna om. Brist på den här insikten kan ha haft viss betydelse för ”snippa-domen”. Riksåklagaren har i dag (20 mars) överklagat hovrättens dom. I överklagandet står det så här om hovrättens sätt att använda SO:
”Att hovrätten har tolkat målsägandens användning av ett ord som också finns i gärningsbeskrivningen utifrån en ordboksdefinition som parterna inte har fått yttra sig över är enligt min uppfattning också en brist i handläggningen.”
Riksåklagaren visar här sin kompetens när det gäller möjligheter och begränsningar för ordböcker över allmänspråket. Om målet tas upp i Högsta domstolen, visar HD förhoppningsvis också god ”ordbokskompetens”.