sommar, fsv. som ar, sumar m. = isl. surnar n., yngre sumarr m., da. sommer, fsax., fhty. surnar (ty. sommer) m., ags. sumor (eng. summer); besl. med armen, amärn, sommar, ävensom sanskr. sama, halvår, år, avest. hama, sommar, ir. sam ds.; väl egentl.: halvår o. i avljudsförh. till ie. *sémi-, halv, i sanskr. sämi-, grek. (h)emi-, lat. semi-, fhty. sämi- osv.; alltså tydande på en tid, då indoeuropéerna räknade blott två årstider, sommar o. vinter; se t. ex. Schrader...